Opera och tillgänglighet
Delegationer från Frankrike har besökt Folkoperan på Hornsgatan för att studera tillgängligheten.
Det är trapphissarna vid nedre foajén, som väckt uppmärksamhet. De är osynliga, nedfällda i marmorgolvet när de inte används. En elegant lösning i en k-märkt byggnad, där behovet av tillgänglighet krockar med kraven på att bevara vad som ursprungligen var ett gammalt biopalats.
Sedan 30 år finns Folkoperan i lokalerna och uppsättningarna syntolkas i samarbete med distriktet. När det gäller tillgängligheten för personer för med synnedsättning, så uppstår ett problem redan när jag och Pia-Lena Krischél, ombudsman på distriktet, står utanför portarna. Den korta trappan upp till entrén saknar kontrastmarkering. Något som ska åtgärdas snarast, berättar Helena Vivejo, sälj- och publikansvarig på Folkoperan. Tejp är beställd.
Förra året inventerade landstinget en rad kulturinstitutioner som får landstingsbidrag, när det gällde tillgänglighet. Synpunkterna på Folkoperan gällde just kontrastmarkering och kontraster över huvud taget. Dessutom föreslogs ett ledstråk för att göra det lättare att orientera sig fram till receptionsdisken, strax till vänster om entrédörren.
– Det är inte så många meter och det finns mattor som man kan orientera sig efter, säger Pia-Lena Krischel.
Ett större problem är bristen på kontraster. Golv, trappor, ledstänger och även nederdelen på väggarna är mörkgrå.
– Det är sådant vi inte får lov att ändra, säger Helena Vivejo. Däremot skulle man kanske kunna lägga en ljus list som visar vad golvet slutar och väggen börjar.
Från den nedre foajén går en kort trappa upp till den övre foajé där man finner toaletter och de flesta av ingångarna till salongen. Trappans ledstänger får godkänt av Pia-Lena Krischél, förutom när det gäller den mörka färgen. Vill man inte måla om, är en lösning att fästa ljusslingor längs ledstången. Det är också mörkare än vanligt i foajén, eftersom man försöker efterlikna stämningen i scenografin till Hoffmans äventyr, som spelas just nu. I samband med föreställningar är foajén full med publik, vilket i sig gör det svårare att ta sig fram.
– Nya miljöer är dessutom alltid svåra. Skulle jag besöka Folkoperan varje vecka skulle jag lära mig hitta, säger Pia-Lena Krischél.
– Här borde det finnas text i punktskrift, säger Helena Vivejo när vi kommer fram till de nybyggda toaletterna.
– Det är något som vi ska fixa, säger hon och berättar att toaletterna är ritade av arkitekter, som borde veta vad som krävs när det gäller tillgänglighet.
– Arkitekter är inte våra bästa vänner, säger Pia-Lena Krischél med ett skratt. Och väl inne i det nybyggda rummet möts vi av en lång svart vägg med svarta toalettdörrar. Bara mässingshandtagen visar att här finns en dörr. Väldigt snyggt men kanske inte så tillgängligt, konstaterar Helena Vivejo.
– Tråkigt, eftersom det är helt nybyggt och hade kunnat bli bra, säger Pia-Lena Krischél.
-Det som ni tar upp är sådant som vi varit medvetna om och ska försöka åtgärda, säger Helena Vivejo. Samtidigt som det finns gränser för vad vi får göra i den här byggnaden, det måste man komma ihåg.
– Efter omständigheterna, med lite justeringar så tror jag att det kan bli bra här, säger Pia-Lena Krischél.